9 april 2013

Skönt stall

Stallet jag och Gardenia håller till på är utmärkt för Gardenia, helt perfekt. Boxarna är jättestora och Gardenia som tidigare har varit svårmockad är riktig ordningsam nuförtiden. Hon har, som ni ser på bilden en rejält fönster som släpper in ljus och ger en trevlig utsikt. Fönstret vetter ut mot paddocken så när andra hästar rids kan hon kika på dem. Det tycker hon jättemycket om och brukar ofta titta på islandshästarna när de töltar runt. 

Det finns inte några galler mellan hästarna i stallet och det är väldigt högt i taket. Allt är så harmoniskt i stallet och luftig, vilket både hästar och människor tycker om. Gardenia har två stora vattenhinkar i boxen, ett halmnät vid fönstret och hö på andra sidan boxen så det finns alltid saker för henne att hitta på. Sedan står hon bara bredvid en häst vilket gör att hon har sällskap men ändå kan vara i fred om hon vill det. 

Gaddan har världens lyxigaste svit och jag älskar stallet, där har hon det bra! 

Gardenia äter från sitt halmnät vid fönstret. 

9 april 2013

Bra relation

Någonting som för mig kommer långt före ridningen och tävlingsresultaten när det gäller hästar är relationen man har till hästen. Jag vill kunna ”prata” med min häst och kunna hantera henne/honom på ett sådant sätt att jag varken behöver använda fysisk styrka, skarpa bett eller vara rädd. Ju mer jag lär mig desto mer inser jag vikten av att kommunicera med hästen på marken. Hur härligt är det inte att ha en häst som följer en lös och som vill vara tillsammans med en? Jag väljer det tusen gånger om framför hästen som besitter piaff och passage.
 
Själva ridningen är, när jag tänker efter bara sekundär. Det viktigaste är att jag och min häst är lyckliga och trivs. Jag hittar verkligen motiviationen i att kommunicera och samarbeta med hästar, från marken och från ryggen. Men om jag inte lyckas med de perfekta skolorna varje dag så är det ingen som far illa av det. En apatisk, missnöjd, missförstådd eller aggressiv häst däremot, är någonting jag inte vill behöva uppleva. Det jag vill säga med texten är bara att de duktigaste hästmänniskorna behöver inte vara de med bäst tävlingsresultat eller de dyraste hästarna med flashigaste gångarterna. Jag mäter inte framgång i de högsta resultaten, utan i de gladaste ekipagen. 

 

7 april 2013

Monty the man

Jag kan inte annat än att säga att jag är otroligt imponerad av Monty Roberts. Han har alltid fascinerat mig men att få se honom arbeta på riktigt var häpnadsväckande. Utan att överdriva kan jag säga att det är den personen som står högst upp på listan av personer som inspirerar mig och som jag ser upp till. Wow vilken man!

IMG_1724IMG_1672 copy
Monty berättade saker under clinicen har aldrig vetat om, även om det såhär i efterhand kan förklara hur hästar har reagerat och egentligen är ganska självklart.  Exempelvis så tänker inte hästar som vi människor. Om de exempelvis är rädda för en plastpåse som en av hästarna under gårdagen var kan man träna den från ena sida men när man kommer till andra sidan blir den LIVRÄDD trots att den accepterat platspåsen på första sidan. Hjärnorna hos hästarna kopplar alltså inte informationen och därför behöver man träna upp hästar från båda sidorna. Var detta något ni visste om?