30 september 2013

Underbar häst

Nu tänkte jag bjuda på några bilder från helgen på den söta fyraåringen som jag tränar. Han är så härlig att arbeta med och en underbar kollega. Att han dessutom är lovande inför framtiden och har ett trevligt steg gör det inte sämre. Det spelar egentligen inte så stor roll vad han gör när vi träbar då jag alltid är stolt över honom, haha. Hans psyke och vilja gör honom till en riktig vinnare! 



 


Vilken bild är din favorit? 

30 september 2013

Top Reiter.

Jag har fått en "egen" sadel är i Danmark, med andra ord en sadel som är min undertiden jag arbetar och som bara används på mina hästar. Det är en Topreiter sadel som jag har blivit glatt överraskad av. Den är väldigt bekväm, mjuk att sitta i och man få en trevlig lodrät sits i den. Om man jämför med min sadel hemma som är i kavlskinn så har Topreitern lite "platsigt" läder vilket gör sätet lite glatt. Som ni ser på bilderna har stiglädrena även skavt på sadeln. Men vi kanske får en ny då det inte är något som brukar eller ska ske. 

Allt som allt tycker jag dock att det är en prisvärd sadel, som är funktionell och bra för ryttaren att sitta i. Men min Equipesadel föredrar jag dock fortfarande men det är i en annan prisklass så de går inte riktigt att jämföra. För er som letar efter en sadel som inte kostar för mycket rekommenderar jag verkligen Top Reiters sadlar!
 
 
Sadeln i egen hög person och så smutsig som den tyvärr blir efter ett par dagars ridning.

29 september 2013

Liten sjuk häst

Igår hände en lustig sak mig och Julia när vi arbetade som bevisade hur tydliga hästarna ibland är, trots att vi människor inte alltid förstår det. Jag och Julia skulle kika till en av unghingstarna som tidigare i veckan hade haltat. Jag såg redan innan vi gick i hagen att hingsten haltade och behövde inte se mer för att tala med min chef, men min syster envisades trots det med att vi skulle gå in i hagen. Det hade jag inget emot då ettåringarna är så söta att titta på så vi gick in genom grinden. Då kom ett litet fuxföl fram till oss och var väldigt social. I vanliga fall är unghästarna väldigt skygga då de inte är så mycket hanterad och de kommer ogärna fram till människor, men det tänkte jag inte på där och då. Det lilla fuxfölet var väldigt gosig, stod nära oss och följde inte med sina kompisar när de drog iväg i full galopp utan hölls sig nära oss istället.

Jag satt mig brevid fölet och klappade honom lite i ansiktet då det kändes som att vi hade all tid i världen. Han var väldigt intresserad av mig och jag berättade för min syster att han var en av mina träningshästars föl. Under tiden jag pratade strök jag handen under hans ganasch och kände att han var lite blöt där. Jag tänkte först att det bara lite vatten men tittade noggrannare och såg att han var varig. Vi tog in honom till stallet för att göra rent såret och upptäcke en stor böld under huvudet på honom. Min kollega tryckte på den och ut kom den äckligaste, variga gägga jag någonsin sett i hela mitt liv. Det verkligen stank och jag som inte ens är äckelmagad fick kväljningar. Bölden visade sig vara både djup och bred vilket gör att veterinären kommer direkt i morgon bitti. Nu är hingsten sprutad med pencilin och har fått smärstillande så under omständigheterna mår han bra. Men tänk vilken tur att min syster övertalade mig att gå in i hagen och att den lilla hästen var så klängig! För hjälp, det behövde den verkligen och den var klok nog att säga det till oss. 


 

Hästarna talar verkligen med ett tydligt språk, ibland måste vi bara lyssna lite bättre!