31 maj 2014

Travande dressyrhäst

Idag fick jag lite dressyrhäst-feeling på Pinnen. Vi tränade lite trav på ridbanan och för första gången så kände jag att jag kunde påverka honom i traven. Han tog stöd på bettet, hade mycket energi bakifrån och gick att samla upp. Jag kunde sitta ner och verkligen rida honom som om det var mitt gamla halvblod. Pinnen hade världens självförtroende och tyckte nog att han var bäst i världen ett tag under ridpasset. Då påminner han ganska mycket om den första hästen jag hade, ett kopparfärgat maffigt halvblod med ett självförtroende som räckte till och blev över. 

Hur som helst känns Pinnen superfin ridmässigt just nu. Jag har hittat lite knappar och det upplägg som passar Pinnen bäst. 9 av 10 pass sker ute i naturen och det är så Pinnen vill ha det. Han gillar att röra på sig mycket och långa sträckor. Det ger honom motivation och styrka! Så, efterom Pinnen villa ridas ute så är det så vi gör. Det låter kanske som att han är lite bortskämd men hans vilja är för mig viktig. Vi är ju ett team och båda ska trivas varje dag. Jag ser ingen anledning att varje dag traggla i paddocken om inte Herr Vit vill det. Det om något tror jag skapar missnöje och brist på motivation. 

Min diamant i kvällsolen efter ridpasset. ♥
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress