30 september 2014

Back on track



Jag tror minsann att Pinnen och jag är "back on track" efter den där dåliga träningen för några veckor sedan när jag kom hem med tårar i ögonen. Jag trodde för ett ögonblick att jag tagit mig vatten över huvudet med Herr Vit men det tror jag faktiskt inte att jag har gjort. Pinnen må vara svår att rida och ingen av oss är särskilt rutinerade. Men vi är bästa kompisar och det finns ingen häst i världen jag hellre vill utvecklas med än min vackra vita. Det är just honom jag vill träna med och klättra i klasserna på. 

Bara de senaste dagarna har det känts som att någonting har släppt i ridningen och det är jag så himla glad för. Pinnen känns mycket mer rörlig och lösgjord från start när jag sitter upp så något har vi gjort rätt. Jag känner även att han börjar få större rörelser och "stannar upp" mer i steget om ni förstår vad jag menar? Gångarterna blir av bättre kvalité och Pinnen väljer använda sin kropp på ett bättre sätt. Det låter kanske lite luddigt när jag förklarar det men kort och gott menar jag att det är mer power och rörelser i honom nu. Pinnen blir bara roligare att rida för varje pass vilket bådar gott inför framtiden! 
Anonym

Vad kul!
Jag måste bara fråga: är du från Skåne från början eller har du flyttat dit(för det var väl Skåne du bor i)? Om du inte kommer från Skåne vart kommer du ifrån?
Glad för svar!

Svar: Jag är född i Göteborg men flyttade till Skåne när jag började gymnasiet. Så jag har bott där ett tag nu! :)
PAULINAS.SE

Hanna

Vad roligt för er att det går bättre igen!

Jag har en fråga:
Med handen på hjärtat Paulina, har du aldrig någonsin känt dig besviken på någon av dina hästar efter ett ridpass? Jag vet att du skrev för ett tag sedan att du aldrig skulle tränings- och tävlingsresultat gå ut över Pinnens fysiska och psykiska hälsa, vilket jag tycker är helt rätt tänkt, men ibland måste man väl känna sig besviken både hästen och en själv, eller vad känner du?

Tack för en jättebra och inspirerande blogg trots att jag inte kan ett dyft om islandshästar (förutom det du har lärt mig då via din blogg)!
/Hanna

Svar: Såklart känslan av besvikelse funnits där. Framförallt med min första häst och när jag var orutinerad själv. Numera har jag lärt mig att hantera det och skulle inte säga att jag någonsin känner mig besviken Pinnen när jag ridit honom. Missnöjd över min insats kan jag vara och likaså prestationen. Men besviken över Pinnen? Aldrig. Han gör så gott han kan med de förutsättningar jag ger honom.
PAULINAS.SE

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress