Vi får lära oss tillsammans. 
 
För mig och Pinnen är det verkligen så - vi får lära oss tillsammans. Jag har aldrig varit på en högre nivå i ridningen än vad jag är nu och Pinnen har inte heller varit så utbildad som han är just nu. Vi är verkligen ute på okänt vatten båda två men det känns faktiskt väldigt bra.

Trots att Pinnen kanske utvecklats snabbare med en mer erfaren ryttare och trots att jag inte rider de högsta klasserna så är det så kul att få göra en sådan resa tillsammans med en häst som jag gör med Pinnen nu. Det är kul att börja på botten och arbeta sig uppåt. Jag lär mig massor, Pinnen lär sig massor och trots att vi säkert gör hur många nybörjarmisstag som helst så blir vi sakta men säkert bättre. 

Det är en häftig resa att få utvecklas och utbildas tillsammans med sin häst och jag är så glad att jag tog chansen att köpa en "ofärdig" häst. Vissa dagar känns det svårt men jag hade aldrig velat göra starta resa tillsammans med någon annan häst en den orutinerade och vingliga sjuåring jag köpte för över ett år sedan. 

Hej allesammans!

Jag är helt slut efter en lång dag med många nya intryck. Jag började på ett nytt jobb idag som i receptionen på djursjukhuset i Helsingborg. Det var en hektisk dag men både rolig och spännande. Tror jag kommer att trivas utmärkt som recpetionist tills jag börjar plugga i höst!

Efter en lång jobbdag åkte jag ut till Pinnen som kom springandes i världens lyckligaste trav när han såg mig. Det välkomnandet uppskattar jag alltid lika mycket. Vi tog oss ett kortare ridpass på ridbanan i kvällssolen och red igenom alla gångarter. Jag rider honom bara mellan 20-30 minuter när vi är på banan. För honom funkar det inte att traggla i en timme utan kortare, intensivare pass med mikropauser fungerar allra bäst. Det är ju otroligt indivduellt det där men Pinnen fungerar bäst att ridas kortare stunder på banan.

Herr Vit känns så fin just nu och det gör mig glad. Våren har ju inte blivit som planerat ridmässigt men nu är vi på gång igen. Det är mycket som kan bli bättre men att få göra resan tillsammans med honom gör det roligt och spännande.

Dagen har gått i hästens tecken!

På morgonkvisten åkte jag och min syster till en ridsportbutik för att shoppa lite på deras utförsäljning. Jag fyndade en Pikeur-jacka för halv priset, gummistövlar även det för halva priset och lite smågrejer som Pinnen behövde till väldigt bra pris. Efter lite fyndande åkte vi vidare till islandshästens dag för att kika på tävlingen som vi egentligen skulle startat. Väl där visade det sig att alla startande fick vykort och vem tror ni inte är på bild om inte Pinnen? Snacka om att jag var en stolt matte åt min lilla modell till häst! 

Efter ett par timmar av inspirerande ekipage och välputsade hästar åkte jag till stallet fylld med motiviation. Väl där möttes jag av en Pinne som inte alls var lika välputsad och glansig i pälsen. Han hade nämligen tagit ett lerbad dagen till ära. Jämfört med alla hästar i tävlingsskick såg han ut som världens skogsmulle - haha. Men hans ögon glittrade och det är ju det viktigaste. Vi red ett litet pass på nytt bett och känslan var helt fantastisk. Trots att han var fläckig av all lera och blöt från topp till tå kändes han som världens lyxhäst att sitta på. Den känslan är häftig. 

Modellen himself på vykortet. 


Blöt men söt!