29 september 2015

Plugg, häst och motivation

 
Jag är helt slut efter en lång dags plugg som började tidigt i morse med seminarium och avslutades med många timmars sträckläsning i en bok om organisationer. Lagom roligt. 

Under eftermiddagen var jag ute en sväng hos Herr Vit som i vanlig ordning glatt mötte mig i hagen. Jag står alltid med lika stort leende på läpparna när jag går ut i hagen till Pinnen och han möter mig med världens lycklgiaste uppsyn. Söta, underara Pinnen.
 
På hästfronten händer det inte så mycket utan det är bara mocka-borsta-promenera fram tills Herr Vit ska sättas igång igen. Just nu har jag faktiskt en liten motivationsdipp när det kommer till hästarna men jag tror bästa medicinen kommer att vara att börja träna Pinnen igen. ;)  Innan dess tänkte jag ta mig tiden att sätta mig mig med en kopp te och djupdyka i hästartiklar. Det brukar inspirera och motivera mig! 

28 september 2015

Höstsäkrad hage

Jag har spenderat ett par timmar i hagen med tråd och plastpinnar. Bettan agerade assistent. Hon sprang i vanlig ordning runt i hagen med glatt viftande svans och rullade sig i gräset. Av någon anledning älskar hon att vara i hästhagen och allra bäst anser hon det vara när hon slipper de småläskiga hästarna.  

Hagbygge har sått på schemat vilket jag kan erkänna inte är en av de mest spännande sakerna med att ha häst. Av någon anledning lyckas alltid tråden trassla ihop sig och stolparna är inte alltid sammarbetsvilliga. Anledningen till hagbygget är att ekollonen har börjat trilla ner. Avgränsning runt träden känns därför som en nödvändig säkerhetsåtgärd.  Ekollon är ju tyvärr inte alls bra för hästar att äta! 

Assistent-hunden.

27 september 2015

Uppdatering

Vardag med häst

Det känns som att det var längesedan jag skrev om bloggen huvudperson - Pinnen!

Han vilar fortsatt och jag promenerar med honom nästan varje dag. Jag tror att det har varit välbehövligt för honom att få en längre vila från ridningen - både fysiskt och psykiskt. Pinnen är sitt vanliga charmiga jag och bilar stannar när vi är ute på våra promenader för att berätta för mig vilken otroligt vacker häst jag har. Jag har aldrig varit med om liknande tidigare men Pinnen vet minsann hur man ska charma tvåbeningar! 

I torsdag fick Herr Vit nya skor och min hovslagare brukar ofta påpeka att det är en speciell häst jag har. Första gången Pinnen la sig ner i boxen brevid uppbidningsplatsen där hovslagaren skodde en annan häst låter han mig inte glömma. Herr Vit har en tendens att kunna sussa sött oavsett vad som sker runtomkring honom vilket min hovslagare under sina många år som verksam aldrig någonsin skådat. Vad kan jag säga? Pinnen är inte riktigt som alla andra hästar! ;) 


Ett par bilder på min vita skatt i ett glittrande träns från Equitec.