Facebook påminde mig om att det var två år sedan den här bilden knäpptes på mina fantastiska, fyrbenta vänner - Pinnen och Bettan. Bettan fick somna in för gott för drygt ett år sedan men ibland tycker jag mig fortfarande hennes klor på trägolvet och hennes djupa snarkning på nattten. 
 
Jag tror faktiskt att Pinnen kunde känna att Bettan var en del av min flock, av vår flock. Han var alltid så himla snäll mot henne. De kunde ligga i gräset och sova undertiden jag mockade, Bettan hängde med på promenader och trots att hon ibland var så fokuserad på ett spår så att hon gick ut rakt framför Pinnen så nuddade han henne aldrig. Han stannade alltid tålmodigt och lät henne passera. 

Nu är det bara Pinnen som sover i hagen när jag mockar och bara Pinnen som hänger med mig ut på promenader. Hans relation till hundar verkar ha blivit en annan. Kommer de för nära så vinklar han öronen och hotar med frambenen. Jag vet inte om det är så att han upplever hundarna som hot eller att de är så att han inser att de inte tillhör vår flock. Nu är det bara vi två, han och jag. ♥