Jag har en bit att köra till och från stallet vilket gör att jag varje dag får en stund att reflektera. Efter ridpassen brukar jag alltid fundera på vad som var bra, vad som hade kunnat bli bättre och hur jag kunnat göra det bättre till nästa gång. 
 
Häromdagen hade jag ett pass som verkligen krävde sin reflektion. Det var ett ridpass ute i skogen och Pinnen var så himla pigg. Jag lyckades inte alls ta vara på hans energi - han taktade trots mina försök att lugna ner honom och varje gång vi svängde in på en stig som var rak så ville han fara iväg. På vissa hästar fungerar det toppenbra att göra upprepade halter på överladdade hästar men på Pinnen är den lönlöst. Han blir bara mer frustrerad, het och otålig.

Ridpasset hade kort och gott kunnat sammanfattas som dåligt. Pinnen var het och spänd. Jag lyckades inte få ner honom på jorden vilket krävde lite reflektioner. Pinnen är aldrig dum men han är mycket häst och ibland blir det för mycket. Efter att ha gått igenom ridpasset i mitt huvud så insåg jag snabt att jag inte gett Pinnen de bästa förutsättningarna. Pinnen hade vilat dagen innan vilket alltid gör honom extra pigg, jag hade ett spö i handen (inte uppskattat) det var fel bett och jag hade dessutom stressat i stallet för att hinna rida innan mörkret kom. 

Det är väldigt intressant när man börjar reflektera över ridpass, bra som dåliga. I mitt fall är det ofta så att Pinnens beteende avspeglar mig. Är jag stressad blir han stressad, är jag i balans så är han i balans och är jag lugn så är han oftast mycket lugnare. Känner ni igen er? 
Nouw.com/icerider

Vackert ljus i fotona, särskilt i den första 😍

Hanna

Åh så jag känner igen mig i detta! Alla gånger man tränar med hästen och blir frustrerad för att det inte går och sen inser man att det är för att man är frustrerad som det inte går. Min häst läser av mig 100 gånger snabbare än vad jag läser av mig. Minsta dåligt humör eller stressad så blir allt pannkaka... Jobbigt men lärorikt :)

Svar: Dom är verkligen som speglar alltså. Häftigt men lite frustrerande som du säger. 😉
PAULINAS.SE

Evelina

Jag känner igen mig i detta. Mitt sto är väldigt känslig för vad jag är på för humör när jag rider, om jag är irriterad/frustrerad eller negativ blir hon också det = vi blir väldigt osams. Så om jag från börjar vet att jag kanske är lite stressad eller liknande, så brukar jag inte göra något med henne förrns jag är lugn och glad. Men om jag är positiv och glad så fungerar det hur bra som helst. :) Detta kan vara lite frustrerande, oavsett om man tränar hemma, för tränare eller är på tävling, för man kanske inte alltid tänker på det och glömmer bort sig igen. Men man blir ju påmind när hästen helt plötsligt protesterar/blir på samma humör som jag själv. :)

Nouw.com/Jenniferhovgrim

Jag känner igen mig helt! Ridpasset blir oftast helt beroende på min sinnesstämning. Lydia känner av direkt vilket är på gott och på ont. Väldigt lärorikt!😃

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress